Med anledning av att The Volcano numera finns på Spotify började jag skriva en utläggning om min syn på kändisskap när jag var liten.
Jag var enormt imponerad över att min moster gått i skolan med en från Galenskaparna. Han den långe.
Men texten blev ju helt poänglös så jag spar er allt dravel och hoppar direkt till ickepoängen:
När jag var 7 var jag impad av kändisskap.
Idag är jag det inte.
Typ.
Så så, klicka er vidare och lyssna på Volcano. Mina snart-kändis-vänner.
Aaaahmen det är ju för att du hänger med kändisar dagarna i ända! Du har blivit kändisblassé!
SvaraRaderaSjälv blir man alltid lite fuktig i trosan när man ser Loket eller Harald Treutiger!
Eller kanske. Om man inte haft prosopagnosi (ansiktsblindhet för den som inte vet). Glad om jag känner igen folk jag känt ett par år. Så kändisar passerar mig utan problem, ingen karriär som paparazzi där inte!
Fast Loket, skulle jag nog känna igen tror jag. Rund som en boll, glasögon, inget hår. Typ. Mustasch med.