Emofest

Idag har jag suttit på café för mig själv, druckit kaffe och skrivit dagbok.
Vid 27 års ålder tar mitt liv en plötslig emovändning.
Nu måste jag gräva fram en trubbig kajalpenna.

Halloweenträning

Idag hade vi boxpass på Friskis. Mycket zombiearmar och likstelhet. Jag fann mig till rätta bland gutturala gurgel, primalskrik och vampyrväsande. Ett tag fick jag sluta skrika för det jag blev lite jobbig.

Nu post träning-skakar jag.

Ett år kvar till nästa pass.

Före smink:

Efter smink.

Efter träning.

Prepubertal extas - 15 år senare

Vad är det här?
En del av mig vill kräkas. En annan del vill gå på konserten.



När jag var 12 köade jag en hel dag utanför Scandinavium. Backstreet boys hade släppt en skiva och jag tyckte att alla låtar var så himla bra. Förutom Boys will be boys som var jättedålig.

Mina vänner var sådär riktig, riktigt inbitna fans. De bråkade mycket när de insåg att de BÅDA inte kunde gifta sig med Nick Carter.
Jag var inte ritkigt så utåtagerande. Det var liksom lite pinsamt. Men gud va kär jag var i Nick.

När det var insläpp rusade vi så fort vi kunde fram till scen. Vi stod nästan längst fram. Jag knöt min bruna Chevingnon-jacka (dunjackan med fågeln på ryggen) om midjan. Jag var helt dyngsur av svett när jag knöt upp jackan igen.

Sedan slutade jag gilla Backstreet Boys.
Men jag har fortfarande kvar nyckelringen jag köpte där.

Göllige Billy

Förresten så går Billy Elliot på TV nu. Den är ju så jävla fin.

Finns inga regler men du väljer att lyda

Repeatfest, straight outta min verklighet. Detta snurrade på promenaden hem ikväll.
Den ena passar lite bättre än den andra in på mitt liv.

1. Bob hund är så bra i moll. Ja, herregud. Jag inser att Festen är över har tagit över den förstaplats på min bob hund-lista som Allt på ett kort har legat på sedan början av tjugohundratalet.



2. Jag älskar svängiga, catchy grejer. På youtube har någon kommenterat den här låten som "bästa svenska låten hittills". Jag vet inte jag. Men hurra ändå för skämslåten. 2.40 in i låten är ett förstklassigt trumbreak (eller vad det kan kallas). Du-dunk-du-dunk.

Rått kött och cancer

Det har varit en udda dag. En mycket udda dag. Den har innehållit sur mjölk, rått kött och cancerfest.

De två första komponenterna kom när vi var med jobbet hos bröderna Jonas och Fredrik Colting. Vi spelade in söndagen program hemma hos Jonas och hans bror Fredrik äter lite andra grejer än de flesta. Som ett stort glas sur, klumpig mjölk. Enligt honom själv old school filmjölk. Och jo, konsistensen var väl sådär, men det smakade ju mest fil.

Vid lunch skar han upp lite rå lövbiff åt min köttätande kollegor och lite rå kyckling åt sig själv. De fick en sås gjord på olivolja, avokado och tomat. Mina vänner var lite lagom oroliga, men åt med stor aptit.
Tjoff tjoff.
Sedan gick de in på Fredriks tallrik. Och åt rå kyckling.
Japp.


Nu på kvällen har jag varit på cancerfest. Eller tja, fest för organisationen Ung Cancer. Drinkar och flärd på Yaki-da.
Efter nån timma fick min äta-rå-kyckling-Åsa lite ont i magen så vi gick hem. Fick med oss den tyngsta goodie bagen på år och dar.

"Goodie bag". Det är inte varje dag.

Kommer mitt liv bli väldigt tråkigt imorgon när det går tillbaka till vanliga grejer som matlåda, kontorsjobb och spinningklass?

www ftw!

Kom in på Skojarbackens hemsida. Den minst användarvänliga hemsidan på den här sidan millenieskiftet. Och jag älskar den. Likt surdegsbröd finns det något härligt med helt hopplösa grejer.

På Skojarbacken spelar förresten bland andra Steget på onsdag. Då kan man gå dit. Gör det. För herregud så bra Steget är live.

Kakfabriken

Igår hade jag fest för mina kompisar från jobbet. Då tyckte jag att det skulle var otroligt festligt att fixa en radiokaka. Höhö.
Det blev inte en kaka. Det blev tre.

Radiokakan hade jag extremt låga förväntningar på, rent smakmässigt. Ischoklad och mariekex i en ohelig allians. Men det var asgött. Smakade inte ischoklad alls, utan snarare tryffel.
Tryffel som smälter i munnen.
Jag har smakat äckligare.

Tjärlek

Äntligen har jag varit och sett föreställningen som är baserad på LIv Strömquists seriebok Whatever love means.

Boken har feministsnack, kärleksfunderingar och humor. Gött med gött med gött.
Fast det var inte så jävla gött när jag såg uppenbara likheter mellan mitt och Whitney Hustons kärleksliv.
Man lär sig så mycket.

Föreställningen har bland mina vänner varit det mest hajpade på länge.
Men de lyckades leva upp till varenda förväntning.
Hurra.

Varje föreställning är utsåld, men jag hörde ett trevligt rykte om att det kasnke kommer några bonusspelningar. Var på hugget!
Var på hugget!!

Eller köp boken.

Kändislivet

Med anledning av att The Volcano numera finns på Spotify började jag skriva en utläggning om min syn på kändisskap när jag var liten.
Jag var enormt imponerad över att min moster gått i skolan med en från Galenskaparna. Han den långe.

Men texten blev ju helt poänglös så jag spar er allt dravel och hoppar direkt till ickepoängen:

När jag var 7 var jag impad av kändisskap.
Idag är jag det inte.
Typ.

Så så, klicka er vidare och lyssna på Volcano. Mina snart-kändis-vänner.

Is it tea you're looking for?

Jag vill ha en. Eller nej, ännu bättre: Jag vill ge bort en.
Jag måste bara leta upp var jag kan köpa den.

Hemligheten

Jag är inte mycket för självhjälpsböcker. Självutnämnda livscoacher får mig att kräkas. Kanske inte bokstavligt, men ja, ändå.
Men på Sicilien läste jag Hemligheten, skriven av psykoterapeuten Egil Linge och journalisten Dan Josefsson.
Det är ju en självhjälpsbok, men jag poängterar med eftertryck för mig själv att det handlar om psykologi och inte några hittepåteorier som nån glad jävel kommit på för att frälsa osäkra stackare. Sådant tror ju inte jag på.

Hemligheten utgår ifrån anknytningsteorier för att ge svar på varför man agerar som man gör som vuxen när man ska försöka sig på en (kärleks-)relation.

Det tog mig 160 av 161 sidor innan jag acceptera vem av alla exempelpersoner jag är.
Fan!
Det är så knäckande och spännande att se igenom sitt eget beteende. Frågan är hur man ska kunna förbättra sig själv utan att det känns helt fel. Man beter sig ju ändå oftast på ett visst sätt eftersom det känns rätt och riktigt, alternativt som den enda utvägen.

Från att ha varit skeptisk till det mesta i boken missionerar jag nu flitigt bland mina vänner. Och hatar mig själv lite för det. Men här har vi Elin som sitter och finner sig själv vid frukostbordet.

Dyrt.

Idag när HD, Kryckan och jag var på Röhsska blev jag kär i ett tyg.
(surprise!)
Ett ikoniskt stycke designtyg som Sven Markelius knåpat ihop 1952. Pythagoras.

Men Pythagoras kostar nästan 3000 spänn metern och jag bör nog lägga mina pengar på mat och hyra istället för nån meter lin.

Men såhär ser det ut.

Får ni pengar över, eller råkar snubbla över tyget nånstans så finns jag här, redo för adoption.

Grazie grazie

För några timmar sedan badade jag i Medelhavet och drack öl. Samtidigt. Nu sitter jag hemma i soffan och har det rätt skönt här med.
Nu ska jag gå och lägga mig, kolla på Project runway och känna hur solrännan på ryggen lägger sig.

Semestertid

Imorgon åker jag till Medelhavet.
Åh herregud vad trevligt. Här ska ätas!
Det ska tydligen regna en del men det gör det samma. Pizza på Sicilien kommer ändå att vara pizza på Sicilien.

I sann blogganda

...ska jag nu blogga om den fabulösa frukosten som SB och jag inmundigade på kafé.
"Min bästa" skulle man kunna säga om man inte är så noga med grammatik.




Det var den godaste kaféfrukosten jag ätit sedan fruktsalladbonanzan i Chile.
Fast den här är egentligen bättre.
Jag var bara så otroligt fruktsulten den där morgonen i Santiago.

Ny färg

Jag har färgat håret. En dramatisk förändring för mig som varit olika nyanser av blond sedan jag klippte av mig mina dreads när jag var 16.
Men nu: röd.

Frsören blandade enligt så mycket hårfärg att det skulle räcka till en hel häst.
Men sen fick hon ändå blanda mer.

Nervös med ett tjusigt, utkammat svall.

Det är ju lila!

Matpaus i färgfabriken.

Rött! Jag är nöjd, men ser lite trumpen ut. Det är bara en pose.

Intervention

Idag hittade jag de här i en ljus och fräsch inredningsbutik nära mig.
Om jag någon gång köper såndana här - skjut mig.
Eller nej, skjut mig inte, men prata med mig. Hjälp mig tillbaka till livet.

Har människan aldrig sett på film? (och den kostar bara 315 spänn! som hittat!)