Synthesizer heaven!

Blipp blopp! Blippetiblopp.

Blipp!!

Syntarna från min barndom har hittat hem till slottsskogsgatan. Jag hade glömt hur fantastiska demomelodierna var. Men det är de. Fantastiska.

Nu ska det bli fart på las manos.

I dubbel bemärkelse.

Fyra främlingfans

Nu är jag uppe i fyra främlingar som följer mig och mitt hittills enda inlägg på twitter. Vilken press.

Kvidevitt

Jag har postat mitt första inlägg på Twitter. Ja, jag vet, jag är minst tre år för sen. Jag är fortfarande inte så förtjust i själva super-mikro-blogg-grejen som twitter är, men va fasen. Jag kapitulerar. Jag är töntig som hakar på tåget alldeles för sent men jag har ju redan fått en hel follower. En främling.

Jag kan ju inte svika henne hur som helst.

Nu måste jag ju fortsätta twittra.

God jul i efterskott

Jag glömde ju posta julhälsningen som kom från den hemlige hiphoparn från majorna; Roffe Ruff.

Han firar uppenbarligen helgen med ett redigt berg av florsocker.

Här är en fin melodi med Hofmästarn och Roffe. En cover. American Boy har blivit Majornapoiijk.

Reklam nej tack. Eller ja tack?

Jag har hittat något jag ska sno. Ingen reklam nej tack. Det är så fyndigt och kul för en ordnörd som jag. Jag har inte kommit på det själv. Jag har läst om det på en blogg. Och inte ens skribenten hade kommit på det själv. Frågan är om skribentens granne som hade frasen uppsatt på sin ytterdörr är medveten omlustigheten. Det är ännu oklart.

Ingen reklam nej tack. Snart på en dörr nära dig. Om du bor nära mig.

Snö överallt. Faktiskt.

Skåne delade med sig. Nu är vitt vitt vitt här med och jag fick snöflingor i både näsa och mun när jag pulsade mig från spårvagnen.

Musikhjälpen

Jag älskar dem. Förra året tröttnade jag och uppfattade sändningarna som enformiga, men i år. I år!

Jag älskar Christer sedan tidigare och Jason Diakité har varit fantastisk. Helt underbart finurlig och rolig och smart.

Musikhjälpen 2009 fick in 5,7 miljoner kronor. Fint jobb. Jag bidrog med 100 och önskade - som förra året - Magic position med Patrick Wolf. Kanske världens bästa pepplåt.

Snö överallt. Inte.

Det är snökaos i hela Sverige. I hela Europa nästan. Men inte i Göteborg. Vi har minusgrader och en slöja av snö över gräsplättarna.

I igår åkte jag omkring på Stockholms oplogade cityvägar och sen åkte jag hem i kompakt snöfall. Det tog ett tag. Men gick bra. Mycket bra.

Jag vill ha snö här med. Skicka hit lite. Skåne har betydligt mycket mer än de kan hantera. Sharing is caring.

Inte december, inte jobbstress, inte snålblåst och spöregn. Bara sommar om och om igen.

Jag får inte nog. Jag kan lyssna på Boat behind en miljon gånger och ändå vilja höra den en gång till.

Det är inte alls samma sak med musikvideon. Den letade jag upp nu, och tyckte att den var jättetradig. Trist. Men det är fint sommarljus i den och det är trevligt.

Så här kommer den med tråkig video men bra låt; soundtracket på min resa tillbaka till Göteborg efter en helg i Malmö och klimatköpenhamn.

Hitta den på spotify istället. Och njut öronen av dig.

Snart är det sommar igen och då ligger vi på en brygga med kvällssolen i ansiktet och lyssnar på det kluckande havet.

Herta eller Hårdrock?

Jag har så roligt på jobbet. Den här veckans fnissfest har varit tillägnad quizprojektet Herta oder Hårdrock. Alltså, kan du skilja nobelpristagern Herta Müllers tyska fraser från hårdrocksstrofer på samma språk?

Jag hade 8 rätt av 10 - och detta var dessutom innan googles översättningar tillkom. Ett av mina fel fick jag på raden som översatts till Detta får i nacken är tystnad av internetets översättningsverktyg. Det var ju givetvis tagit från hårdrocksvärlden. Såklart. Eller var det Herta?

Klicka på Herta och Rammstein-Till och quizza loss.

Posener blir lucia 2009?

Ibland blir nyhetsläsningen extra festlig. Som när annonserna och artikelbilderna kompletterara varandra alldeles särskilt bra.

Juliga spotifytips

Igår fick jag en ihopknåpad julskiva. Det var fint.
Nu knåpar jag på min egen jullåtslista. Jag har inte kommit så långt dock:

1. The Hives & Cyndi Lauper - A christmas duel
2. Camera obscura - The blizzard
3. Amanda Jenssen - Another Christmas.


Jag behöver hjälp.

Tips tips tips
tack tack tack
!!!

Mörka nätter

Vissa dagar regnar det bara. Oavsett vad som händer.

Min favoritskiva från 2009 är tveklöst Dark was the night. En blandskiva för organisationen Red Hot. De får både pengaflöde och tankeflöde kring aids att öka med hjälp av musik. I.e. bra skit.

Här är spotifylänken ››

Det är en bra dag årets bästa melankoliblandning.

<3

Helgen vecka 49

Jag har gjort Malmö hela helgen. Hälsar på min lilla saffransgiffel Elin. Nu är det bara någon timma kvar innan jag sitter på en buss hem igen och gud vad jag inte vill åka. Det här har vart en finfinfin helg. Kul och slapp och snicksnackig och dansant.

Här kommer en lista på alla bra saker.

1. Elin
2. Klänningsköpet - billig, snygg och behövd.
3. Mezerestaurangen - enormt god mat i enorma mängder.
4. Ta det lugntandet med choklad och VHS-nostalgi.
5. Förfesten med Elin, Lina och Elvisvinet.
6. Festen med Beoynce-dans.
7. Houseutgången.
8. De uttalade Brightonplanerna.
9. Malmös mysiga julbelysning.
10. Inte minst den nya sångtjejfavoriten:

Fru Idol

Igår blev jag friad till. Det var första gången. Men det var på skämt. Ett väldigt oväntat skämt.

Jag skulle intervjua favorittippade Erik i Idol (tidigare omnämnd som den likblonde killen). Innan vi ens hunnit börja intervjun går han ner på knä, ropar på mig och frågar om jag vill gifta mig med honom.
Jag sa ja.

Jag förväntade mig att han skulle ställa sig upp och skratta bort det, men han stod kvar så jag fick gå fram och lägga mina händer i hans och sen kramades vi och sen hälsade vi på varandra och först efter det började intervjun.
Högst oväntat. Och oväntat roligt. Jag skrattar fortfarande förvirrat åt det. Åt mig.

Det är ju ändå På spåret

Med anledning av gårdagens dekleration att jag har tröttnat på tv så blir jag idg tvungen att dementera detta.

I morgon åker jag till Malmö. Roligt.
Jag kommer på grund av detta resande missa premiäravsnittet av På spåret. Mindre roligt.

Åh. På spåret. Klart vi kommer att sakna Ingvar och Björn, men jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir bra ändå.

Så, uppenbarligen gillar jag fortfarande tv.

Gamla skolan: Björn och Ingvar.

Nya skolan: Fredrik och Kristian.

Jag <3 inte teve så mycket längre

Jag gillar att kolla på tv. Det är ingen hemlis.

Jag konsumerar teveserier som andra konsumerar snabbmakaroner.

Men nu är jag trött. Väldigt lite teve intresserar mig. Men jag har två undantag.

1. Julkalendern

Årets kalender Superhjältejul med superhjältar och superskurkar i färgglad retromysmiljö är fantastisk.

2. So you think you can dance

De är så makalöst apbra och sanslöst duktiga.Det dansar så fint att jag dör.

Att Mary i juryn är så botoxförlamad att hon ser ut som en utomjording är bara ett sätt att kunna fylla realitytv:ns tvångsmässiga freakkvot.

Men nej, trots att ett av mina favoritprogram visas just nu på televisionen så ska jag gå och lägga mig. Teve är helt enkelt inte så kul. Just nu.

Allt var Dennis fel

I fredags (evigheter sedan räknat i den nya snabba bloggtiden) var jag på (svart)klubb.

Där är coolt och snyggt och billigt och även om jag inte är nåt fan av det så säger det ändå en del om stämningen: folk röker som borstbindare inomhus. Not ok enligt lagen.

Hur som haver:

Där var jag. Skulle kolla in bandet We live in trenches. De gick på scen, spelade bra och gick av scen.

Sen gick helt hux flux och oannonserat Dennis Lyxén och AC4 upp på scen.

Huh? Vad gör de här?! frågade jag mig själv gällt och högt och lite för exhalterat. I mitt förvirrade halvlyckorus över att ganska avdankade Dennis stod på scen valde jag att smsa chefen på mitt nya jobb. Och jag var inte ens berusad.

Jag undrar hur jag tänkte. Hur kunde jag komma fram till att just det var rätt sak att göra? På dessa frågor har jag inga svar.

AC4:s spelning gick inte så bra. De var så fulla (minus Dennis) att de kanppt kunde stå, publiken som var på nästan samma nivå lackade ur och började kasta mat på dem.

Antagligen ingen high light i deras karriär.

Eller i publiken karriär.

Epic fail på de flesta.

Men på nåt sätt är jag nöjd ändå.