Idag är jag halt och lytt.
Jag har inte alls haft samma löplust det här året. När jag förra året gärna valde bort annan träning till förmån för att få springa har läget varit tvärtom i år. Jag har sprungit, men hellre gjort nåt annat.
Jag gjorde ett försök med ett träningsprogram, men tappade peppen totalt då.
Jag har väldigt svårt att hantera krav och förväntningar när det kommer till träning. Men jag älskar ju att träna. Jag behöver inte vara bra, men jag vill bara inte känna mig dålig.
Träningen har alltså gått sådär, och jag har inte gjort min sjukgymnastik alls.
Ett fantastiskt recept på framgång!
Allt gick ganska dåligt, vätska, skoskav, knän, flås. Jag märkte att jag sprang lite för långsamt för att slå förra årets tid (1.53). Försökte öka, men jag pallade inte.
När det var 6-7 km kvar började höfterna göra jävligt ont. För varje steg högg det till av smärta. Jag profylaxandades och fokuserade på att sätta ena foten framför den andra. Fortsätt spring.
Spring spring spring.
"Springa" är väl att ta i. Jag hasade mig i mål på 1.58.
Då var jag helt knäckt. Förstörd. Fy fan vad ont jag hade. Det kändes som det värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Nu ska jag viga mitt liv mer åt sjukgymnastik och mindre åt Ben & Jerrys-glass.
Helt slut och lite ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar