Men i våras slutade jag. Ungefär samtidigt som jag slutade blogga.
Det var inget medvetet, men nu inser jag. Jag skriver aldrig.
Det där som jag alltid behövt göra har bara omärkligt runnit ut i sanden.
Vafan?
Som ett ganska dåligt förhållande?
Så vill jag inte ha det.
Bloggen är inte mitt liv, men dagböckerna _behöver_ jag.
Tramset jag skriver där renar mig.
Förhoppningsvis smittar min nya feeling av sig på bloggen.
Iaf lite.
