En i gänget på Fängelset och Nordpolen

I lördags var jag på Nordpolens spelning här i Göteborg. På Fängelset. Som tydligen är en ungdomsgård. Inget fel med ungdomsgårdar, men när den skrala publiken bestod av kanske 20 stycken 16-åringar, ett litet gäng personal och jag så erkänner att jag kände mig lite malplacerad. När herr Nordpolen själv ser ut att vara kring 18 och spelar en naiv electropop och sjunger texter tagna ur en typisk tonårsdagbok blev det lite som att kolla på någons lillebror och hans band ta några första, rätt stapplande, steg.

Fast jag gillade ju det. Jag är hopplöst svag för katchiga synthmelodier. Scenkläderna var ju dessutom förföriskt nostalgiska. Men någon sjukt bra spelning var det inte. Den var snarare bedårande och sympatisk, men jag är ganska säker på att det inte var vad Nordpolen siktade på (han siktade nog på några 16-åriga hjärtan som stod framför scen. Och där träffade han nog rätt så vitt jag kunde se).

Välkommen till helvetet

Jag kräks. Och ärligt talat så gråter jag nästan. Jag tittar på Jamie Oliver granskar: Kycklingindustin och det finns inte ord för hur vidrigt jag tycker att det är. Det är kväljande och jävligt och helt vedervärdigt. Jag förstår inte hur man kan vilja stödja en sådan industri, hur man kan äta kyckling, eller annat kött för den delen, och blunda för hur djuren behandlas.
Sedan förstår jag mig inte på dubbelmoralen i Jamie Olivers programidé, men jag har å andra sidan inte sett många minuter av programmet. Killen har ju i flera år lagat mat, sagt spice it up a notch och även om en och annan vegetarisk rätt har slunkit fram är det kötträtter som har vart grejen. Och nu visar han pedagogiska och övertydliga exempel på hur uppfuckad köttindustrin är. Men hej – jag klagar inte. Kanske är poängen att konsumenterna ska hålla sig till ekologiskt, det är åtminstone en bit på vägen mot en mindre ignorant djur/mat/miljöattityd.

Estocolmo baby!

Stockholm levererar. Banne mej. Helgen spenderades i Hufvudstaden och den gör vad den kan för att leva upp till sitt epitet som storstad. Vi har självklarheterna som att man inte får bord på restaurangerna en fredagskväll utan att ha boka i förväg (även om vi trots allt tillslut lyckade med konststycket), obefintliga parkeringsplatser och långa köer till klubbarna – det räknar jag med. Sedan har vi även viss kändisspotting. Sven Wollter cyklade förbi mig på stan och jag tror minsann att jag såg ena snubben i Snook (som jag även såg förrförra gången jag härjade runt i Stockholm – kanske stalkar han mig). Men grädden på storstadsmoset är helt klart att jag möttes av en polispiket när jag och min kompis Carin gick ut ur hennes lägenhet på lördagsförmiddagen.

Polisen: har nu sett några läskiga typer här?
Carin & Maria: Eh. Nä.

Carin släppte in dem i huset och visade var cykelförrådet låg. Jag gav dem några tidningar som de kunde kila upp förrådsdörren med. Close encounter med den beryktade storstadkriminaliteten.

Starstruck på spårvagnen

Jag är minsann lite starstruck. Jag kom nyss hem från jobb/träning/spårvagnstur och precis när jag kom på vagnen ser jag Silverbullitkillen och Jonas Gamekillen heja på varandra. Jag kan ju inte svära på att det var dem, men litar ändå på mitt göteborgsmusiker-öga. På grund av en full spårvagn (faktiskt) fick jag sätta mig vid den nyss påstigne Silverbullitkillen och jag kom på mig själv med att vara lite starstruck. Jag visade det givetvis inte, cool som jag är, men fnissade lite inombords.
Ännu en givande dag. Minsann.

Ikväll ska jag förhoppningsvis lyckas med konststycket att vara fantastiskt produktiv. Jag ska:
- Sy en väska och trycka Banksy-motiv på den (tack fantastiska Fuldesign för inspiration)
- Trycka lite grejer på en tisha
- Ge mitt nyblekta hår en ordentlig balsamkur
- Äta massa mat
- Dammsuga
- Sortera räkningar och viktiga papper
- Sätta in mina sorterade räkningar och viktiga papper i pärmar.
- Inte fastna på msn eller facebook
- Lyssna på skivor jag ska recensera
- Dricka litervis av stans bästa chai

Jag är bra på att göra planer och listor, men också ganska bra på att frångå planeringen och freestyla lite. Och kanske fasta i soffan en lite väl lång stund.

19:45 - Nu såg jag min post. Har fått min beställning från Roliga Prylar som jag lade igår eftermiddag. Extremt snabbt jobbat. Jag har köpt härligt nördiga salt- och pepparkar och en present till en kompis. Den kan jag ju av förklarliga skäl inte visa upp nu men här tangetbords-karen är ju heta så att det räcker och blir över!

Leva farligt

Ok, nu står det klart. Motion, dans och musik är farligt. Jag kom nyss hem efter en oplanerat lång kvällspromenad. Jag lyssnade på The Pipettes (åh, the pipettes!), promenerade och spontandansade lite småsmidigt samtidigt. När jag är nästan hemma igen ska jag kolla hur mkt klockan är och ska plocka fram min mobil. Men nej. Ve och fasa. Jag letar febrilt efter telefonen och känner efter i varenda ficka hundra gånger, men hittar den inte. Jag frågar några småtjejer om jag får låna deras telefon för att ringa min egen men de har ingen telefon och min är onekligen borta.
Mitt liv passerar framför ögonen. Sedan tänker jag för en kort stund på alla nya snygga mobiltelefoner jag kan bli tvungen att köpa. Sedan kommer jag tillbaka i nära-döden-upplevelsen.
Så det blir till att promenera samma runda en gång till, denna gång utan musik och med ficklampa och lånad mobil i högsta hugg. Jag hittade efter ett tag min lilla älsklingstelefon på ett elskåp en bit hemifrån. Extrem tur (att den är o-het).
Så här levererar jag ett varningens finger; det är farligt att vara nyttig och att ha roligt. Akta dig för sådant.

Lågprismani

Ouh! Igår gick jag okristligt tidigt för att vara ledig och åkte tillsammans med 8 andra tjejer till fulprylarnas högborg – Ullared. Det lilla stället sådär en 15 mil från Göteborg där man knör sig fram genom ett fullproppat varuhus för att få tag på billiga hudkrämer, leksaker, skinnjackor, kafekoppar, hästredskap, ölkorvar, teveapparater och allt annat praktiskt som var man kan tänkas behöva. Jag är både småsnål/ekonomiskt lagd och fyndgalen så visst borde det här vara något för mig, men nej. Jag har ändå någon sorts smak och vet av erfarenhet att alla del där kläderna de säljer till billiga priser aldrig kommer att kännas lika snygga som när man står i en provhytt hög och desillusionerad av alla hetsiga människor som letar fyndvaror. Så det blev två baslinnen, lite deodorant, nötcreme i storpack och annat smått och gott för 350 spänn.
Men nej, åk inte dit en lönehelg. Åk helst inte dit alls. Fast det är ganska kul att kolla på spektaklet och jag hade en väldigt trevlig utflykt. När vi kom ut från varuhuset var det en lång kö av köphungriga människor utanför. De köar alltså för att komma in i affären. Helt bananas.

Fick nyss ett samtal från min kompis. Hon jobbar på en tjejtidning och hade fått den tveksamma äran att gå på pressvisning av High School Musical 3 klockan 09.00 en söndagsmorgon. Hon var måttligt imponerad av filmen. Jag frågade hur den var hon svarade döda mig långsamt med ett trubbigt föremål. Det var tydligen den sämsta filmen i mannaminne, så nu får jag avstyra alla mina planer på att kolla på härligheten. Oh no. Efter filmvisningen var det intervjudags och återigen blev min vän föga imponerad av de väldrillade disneykidsen. Inte de smartaste knivarna i lådan. Minsann. Varje dag lär man sig något nytt.

Nu kan du få mig så lätt

Det är lite magiskt. Jag är nyss hemkommen från Håkan Hellströms (årliga) konsert på Liseberg och det slår aldrig fel. Jag blir så… kär. I allt. Jag blir somrig och nostalgisk. Kanske lite för nostalgisk för jag blir alltid melankolisk också. Och dansig, dansig, dansig såklart.
Till vardags är jag inget over the top-fan även om jag gillar honom, men efter varje konsert säger jag alltid för mig själv (eller högt till andra) att jag ääälskar Håkan. Det blev helt enkelt ett klockrent avslut på en härlig konsertsommar. För nu är hösten här. Krispig och fin. Nästa konsert blir inomhus.