I lördags var jag på Nordpolens spelning här i Göteborg. På Fängelset. Som tydligen är en ungdomsgård. Inget fel med ungdomsgårdar, men när den skrala publiken bestod av kanske 20
stycken 16-åringar, ett litet gäng personal och jag så erkänner att jag kände mig lite malplacerad. När herr Nordpolen själv ser ut att vara kring 18 och spelar en naiv electropop och sjunger texter tagna ur en typisk tonårsdagbok blev det lite som att kolla på någons lillebror och hans band ta några första, rätt stapplande, steg.
Fast jag gillade ju det. Jag är hopplöst svag för katchiga synthmelodier. Scenkläderna var ju dessutom förföriskt nostalgiska. Men någon sjukt bra spelning var det inte. Den var snarare bedårande och sympatisk, men jag är ganska säker på att det inte var vad Nordpolen siktade på (han siktade nog på några 16-åriga hjärtan som stod framför scen. Och där träffade han nog rätt så vitt jag kunde se).
I lördags var jag på Nordpolens spelning här i Göteborg. På Fängelset. Som tydligen är en ungdomsgård. Inget fel med ungdomsgårdar, men när den skrala publiken bestod av kanske 20 stycken 16-åringar, ett litet gäng personal och jag så erkänner att jag kände mig lite malplacerad. När herr Nordpolen själv ser ut att vara kring 18 och spelar en naiv electropop och sjunger texter tagna ur en typisk tonårsdagbok blev det lite som att kolla på någons lillebror och hans band ta några första, rätt stapplande, steg. 
Fast jag gillade ju det. Jag är hopplöst svag för katchiga synthmelodier. Scenkläderna var ju dessutom förföriskt nostalgiska. Men någon sjukt bra spelning var det inte. Den var snarare bedårande och sympatisk, men jag är ganska säker på att det inte var vad Nordpolen siktade på (han siktade nog på några 16-åriga hjärtan som stod framför scen. Och där träffade han nog rätt så vitt jag kunde se).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar