Nu är jag mätt

Jag kan tänka mig att åka ifrån Härnösand nu. Nu räcker det. Allt som var kul första veckan är enformigt och segt nu. Snön är kall, kylan är kallare, pluggandet är konstant och uttröttande, maten är extremt medioker, umgänget obefintligt. Vi pluggar ju bara hela tiden. Antingen sittandes brevid varandra i soffan eller var för sig på våra rum.

Mitt rum är iofs fortfarande mitt chateu, stort och bra. Frukosten gillar jag också. Mest på grund av att jag gillar gröt.

Jag ska hålla en presentation om mapuche- och lafkenchefolket imorgon och jag är hemskt ledsen men fy vad trött jag är på det. Det tar mig mer eller mindre 100 år att komma igenom dessa informativa, tunga texter på spanska vilket segar ner min arbetsgång så in i norden. Därför längtar jag till kl 12.00 imorgon. Då kommer jag har hållt min taffliga presentation som jag ska trolla fram i natt.

Jag låter grinig. Och det är jag. Eller kanske mest trött.

Och jättecharmig.

Men igår! Då var vi på Tullportens konditori. De flesta åt semlor, så även jag. Två åt marsipangrodor och en åt en morotskaka. En tog bara en kaffe.

Jag gillar konditorier och jag gillar semlor.

Jag har förresten slutat dricka kaffe och börjat överkonsumera grönt te med honung och mjölk. Det smakar ungefär som godis.