Sommaren med Sofia

Kolla förresten in Sofias blogg! Hon har lämnat Göteborg för Melbourne och det är en helt grym stad. Dyr, men grym.
På hennes blogg blir det mycket stränder, drinkar, mode och mat. Exakt vad en stackars vintersvensk behöver.
Och alla dessa tårtor de får till hennes jobb?! Och ingen blir utlasad?

Jag funderar på att sälja ett organ för att ha råd att åka dit igen. 

Kill your darlings

Dags att slänga favvotröjan jag ärvt av Sofia?

Konserterna som hindrar mig från att avlida den här årstiden.

Jag gillar inte att shoppa. Inte på det där sättet som folk kan älska att shoppa. Jag får lätt ångest av att göra av med pengar och funderar mycket på huruvida jag verkligen behöööövde det där plagget/smycket/skivan/väskan osv.

Men konserter. Där är jag hämningslös. Det går inte att ångra en konsert. (Däremot kan jag ojja mig för resor och sånt som tar mig till konserterna.)

Och när mitt huvudsakliga nöje just nu är att ligga under en filt så kommer konserterna och piskar liv i mig. Om man lyssnar noga höra man min puls slå igen. 

Snart: 

14 februari: Tallest man on earth på Konserthuset. Hans spelning i Almedalskyrkan 2010 var helt sinnes och konserthuset är rätt magiskt det med. 

15 februari: Patrick Wolf spelar akustiskt i Hagakyrkan. H E R R E G U D. Jag mår nästan lite ila av mina enormt höga förväntingar. 

1 mars: Kristofer Åström på konserthuset. Återigen - konserthuset. Loves it. Lika så Kristofer.

Längre fram: 

Juli: Patti Smith och First Aid Kit. Denna kombo får mig att vilja åka till Rättvik. Tänk att se detta på Dalhalla. 

Augusti: THE KNIFE till Way out west. Det här gör mig lika svettig av upphetsning som Refused gjorde förra året. Det kan inte bli dåligt. Det kan inte ens bli sådär. Det kommer vara asbra, det kommer att vara en succé.

Solange ska också till Wow. Om bara syrran hennes också ville komma (jag vet, nu är jag bara girig, men mycket vill ha mer). 

P3 Guld

Guldet va, det var i helgen. Ja helgen... den var nåt i hästväg. Söte Jesus vilken stressfest. Fullt ös medvetslös. Ett konstigt mischmasch av duktiga födelsedagskalasförberedelser och dekadent festande.

Baka tårtor, dricka mintu, städa hela lägenheten, gå på gala, laga lasagner, ordna biljettkrångel, ta det lugnt för jag fyller ju år, dricka resorb osv.

Men åter till P3 Guld.
Jag hade den allra glittrigaste klänningen jag någonsin skådat på mig. Kort och tajt var den också. Mycket snitsigt. På grund av att jag vilat från all sorts träning det senaste kände jag mig väl sådär het kroppsmässigt, men vafan, sånt där sitter ju bara i huvudet. I verkligheten - där man också kan leva - är min kropp snudd på exactamente likadan som för säg, två veckor sedan. Men likväl kände jag mig lite som en korv i klänningen. En snygg korv. Men ändå, en korv.

Galan i Scandinavium var den snyggaste jag varit på. Väldigt fint. Många låga skämt i de olika manusen. Gruppsex känns lite gammalt kanske, men bajs är ju alltid kul.

Galor är dock ändå galor och jag tycker att det är rätt tråkigt att sitta och glo på. Man är inte delaktig.
Favoriten var Gnucci. Väldigt coolt. Åh.

Efterfesten brukar vara stjärnspäckad, men ganska långsam på grund av att alla verkar vänta på att gå på nån efterfest till efterfesten där det riktiga partjet kan börja.

Jag vet inte om det var på grund av alla drinkbiljetter jag fick eller för att det faktiskt har en koppling till hur andra upplevde festen, men jag tyckte att det var bättre drag i år.

Förrförra var också bra, då dansade jag på samma dansgolv som Robyn (och en från Kent, men han stod mest still).

Nånstans i villan kom jag på att jag ville ta en massa bilder. Det innebär dock att jag har 250 bilder och alla skildrar samma 5 minuter från festen. Så jag publicerar inte allihop.

Men jag tror inte att jag behöver dig

På den där långrundan (som kom att paja knät, men vafan jag ska inte skylla på rundan när det är min egen hybris som ställer till det) lyssnade jag på Ellie Goulding på repeat. Hennes senaste album är en pärla.

Hon låg högt upp på brittiska årsbästalistor redan vid förra årsskiftet, men hennes Anything could happen från 2012 går inte att lyssna sönder. Tro mig. Jag har försökt.

Det är inte så många skivor som funkar att lyssna på när man springer. Det ska vara igenkänning, driv, pepp, inte-bli-uttråkad osv. Därför fastnar jag ofta i de få skivor jag gillar att springa till. Oftast pringer jag iofs utan musik.
Ett tag var det mycket Maskinen, sen Robyn, sen argentinska Miranda, sen Strokes och nu Ellie.
till nästa pass, när det nu blir, ska det bli Masshysteri. Men då får jag ta båda deras plattor, punkalbum är ju så djävulskt korta.

Här är Ellie Goulding när hon var med i PP3 i höstas, den lite mer avskalade versionen Anything could happen. Lägereldsversionen om man säger.

Portkod 1321 och annat gött

Det har uppenbarligen tagit mig alldeles för lång tid att upptäcka portkod 1321. Den har försvunnit från SVT Play för längesen. Men man har ju youtuben.

Två tjejer plus en lillasyster måste bo ihop en sommar när deras mamman och pappan som blivit kära drar på semester utan dem. Oj vad olika dom är, oj hur ska det gå? Mycket fängslande. 

Jag fortsätter alltså att förkovra mig i ungdomskultur på mina lediga (förlåt, arbetssökande) dagar. Min nya grej nu när knät är paj och jag har fått läkarordinationer om helvila. 

Eld läste jag ut i förrgår, igår gick jag och kollade på sista twilightfilmen, och nu har jag sträckkollat på Postkod 1321 - men imorn då?

Imorgon ska jag byta mitt kylskåp eftersom det pajat (mmm, va gott det luktade). En typisk vuxengrej. Bära gammal kyl. Bära ny kyl. Köpa nya kylvaror.

Kanske blir det Hungerspelen. Har förvisso sett första filmen, men jag har hört från flera på jobbet att böckerna ska vara bra.

Tips på ämnet?

En ljudbok kanske medan jag gör långsamma rehabövningar på vardagsrumsgolvet?

Den stora förändringen

Gick till frisören med syftet att blir blond igen.

Min mormor såg fram emot denna förändring.

Well mormor, du kommer inte att se nån större skillnad. Konsten att förändra väldigt lite för väldigt mycket pengar.