Londonnatt

Det blir en ny ala London-marknad redan i augusti. Då blir det till att kryssa omkring på kungstorget mellan designersarna (en designer, flera designersar?).

Förhoppningsvis blir det en likartad succé som på premiären, men med färre människor per kvadratcentimer. Jag gillar när man kan andas samtidigt som man kontemplerar eventuella inköp.

Min kompis Carin och hennes illustratörkompanjon har startat ett accessoarmärke och de skulle platsa fint på ala London.

Märket heter Voudrais. Så vitt jag kan förstå betyder ordet eftertraktad. Antagligen är det ingen slump. Antagligen pratar de bättre franska än jag.

Såklart finns de på internätet. Kolla kolla!

Lånad bild från voudrais.blogg.se

Tillbaka från Tysklandet

Berlin bjöd på:

• Mat

• Andrahandshandlande

• Kvällsaktiviteter

• Turistande

• Öl

Kontanta: Fantastiskt. Enda missen var att tyskarna hedrar pingsthelgen som bara den och till och med på måndagen (pingst montag) var hela stan död. Alltså, död som i öde. Inte som i död. Det hade vi, som de svenska hedningar vi är, inte tagit med i beräkningen.

Dessutom bjöd staden på enorma mängder sanslöst fula frisyrer, samt ett gediget gäng tjejer som inte brydde sig om facebookgruppen leggings are not pants so cover your ass uppmaning.

Utlandet är festligt.

jj irl

Band med överdriven integritet är kul. Det känns lite som pre internet. Man vet inte vad de åt till frukost vara för att de redan bloggat om det och man har inte sett tretusen youtubeklipp.

Så i söndags var jag oundvikligt överpeppad. Det var jjkonsertdagen. Hemliga jj.

Jag och Elin var inte ens överens om huruvida det var en tjej eller kille som var vokalist (men jag hade rätt vilket var tur för annars skulle mitt musikkännarsego vara mycket, mycket trasigt).

jj bestod av en tjej och en kille. Kanske var de ihop. Kanske var det syskon med en lite märklig relation. Mest bestod bandet av henne. Hon var bra. Ljudet var inte lika bra. Ett tag gick herr/fru ljudansvarig helt bananas med reverben.

Efteråt betedde jag mig som ett exalterat fan när jag mötte sångerskan och förklarade hur kul det var att se dem/henne live. Jag slätar över mitt beteende med att hon verkade bli genuint glad.

Hur som helst. Sharing is caring. Här är en video.

Substitut

Nu är jag färdigpackad. Typ. Om fyra timmar ska jag upp igen och åka till Berlin. Där lär jag inte uppdatera bloggen lika bra (?) som vanligt, men tänkte därför hänvisa till ett gäng av de bloggar jag gillar.

Det här är egentligen helt onödigt efter som runt 50 procent av mina (tillkännagivna) läsare ska med till Berlin, men ändå. Jag är för delning. I en del fall.

Varsågod; en lista för, och över, främlingar och vänner och annat.

Fult och fint

Sub 2:40

I'm kind of busy

Awkward family photos

Lou Reed i tweed

Två vargar och ett får

Weird Science

Genießen,

tschüß!

ze packning

Tribute till varvet

Det är en tjusig blå linje längs med hela gatan nedanför min lägenhet. Göteborgsvarvet är på ingång. Men jag kommer inte vara hemma på lördag så därför tänkte jag - efter att ha missat min planerade träning på grund av att jag var tvungen att kriga med pappas skrivare för att få mina biljettpapper inför morgondagens Berlinresa - hedra Slottsskogen med min joggande närvaro.

Jag införde ett nytt tänk som gjorde rundan rent av rolig. Istället för att springa så långsamt som jag kan, så försökte jag hela tiden tänka på att springa lite fortare. Men när det kom backar koncentrerade jag mest på att överleva.

Efter att ha räknat ut hur långt jag sprang och hur jämfört det med min tid fokuserar jag mig nu mer på att vara inte missnöjd. Det går sådär.

Jag funderar dock på hur planeringen gick till när stadskontoret valde att riva upp hela korsningen lagom till varvet. Det kan ju bli spännande när löpare och motionärer ska kryssa över asfaltsrester, spårvagnsspår och grovgrus.

Romcompolygami

Hallåan på TV3 påade precis kvällens höjdarfilm The perfect man som The perfect men.

Jag gillar det. Det är kul med folk som säger fel i direktsändning.

Mohaha.

Mc Fräsch

Jag äter inte på makedonkan. Jag jobbar inte så. Jag är inte lika absolut som jag var för ett par år sedan [läs tonåren], men just McDonaldsmat är extremt sällsynt i min mage.

Och precis nu visas Dokument inifrån: McFusk & Co och allt äckel (gammal mat, regelfusk, sjuka medarbetare, hemliga lönekorrigeringar etc) som försiggår på restaurangerna är föga förvånande, men ändå. Ändå!

Hur svårt ska det vara att sköta sig?

Och då har vi inte ens närmat oss djurrättsfrågan i sammanhanget.

Titta på McFuskprogrammet här.

Jag ska nog bli obstinat absolutist igen.

Good bye.