Sjuk jul

Jultraditionerna kan kanske ses som sjuka på många, skilda sätt, men jag syftar på den allra enklaste formen av sjuk i dagens rubrik. Det är jul och jag är sjuk. Vilket är trist. När jag inte vart allt för upptagen med att tänka på hur illa jag mår har jag blivit sur på mig själv över att jag insjuknat just nu. Nu är jag ju äntligen ledig och har vart näst intill omotiverat peppad inför juldagskalasande. En vän skulle ha party med "events". Onekligen spännande.

Men nej, jag har hållt mig oerhört passiv denna juldag. Nu kan jag dock konstatera att jag kvicknat till rätt så ordentligt. Jag har fått i mig ett paket hallonsorbet och senare även några mackor. Jag har kollat igenom första säsongen av Weeds samt tittat på Formel 3 på Eurosport.

Nu lyssnar jag på Fleet Foxes och kan inte bestämma mig för om jag är glad eller arg. Glad för att jag har så många timmar med fantastiska Fleet foxes framför mig eller arg för att jag inte gett dem en rättmätig chans innan. Jag har bara vägrat hajpen, vilket enbart har vart konstigt och irrationellt gjort av mig. Men mest är jag nog trots allt glad. Och imorgon, då jävlar, ska jag vara frisk igen. Det är alldeles för tråkigt att vara sjuk.

Vinterkräksjuka

Folk blir sjuka en efter en på mitt kontor. Vinterkräksjuka viskas det i korridorerna och alla blir sjukt hypokondriska. Jag vill inte inte inte bli sjuk.

Myspys på morgonkvisten

Jag är en julkalendertjej. Jag gillar att äta frukost klockan 07.15 framför teven och bli alldeles barndomsnostalgisk till små snuttar av familjeunderhållning. Tyvärr fungerar det inte längre emd mina arbetstider, 07.18 är det dags för mig att springa till spårvagnen. Men tack svt för repriser. Hur som haver: årets julkalender Skägget i brevlådan är en hit! Jag förväntar mig lite mer julstämning när vi närmar oss dopparedan, men än så länge håller jag med glädje till godo med symetriska serietidningsmiljöer och färgmatchade figurer.
Ska försöka skaffa mig en bil, bara för den här månaden, så att jag kan nostalgimysa på morgonen. För det skulle vara som grädden på julmoset.

Kaos och sinnesförvirring

Å herre min je vad jag är stressad. Vanligtvis brukar jag kunna styra upp mina stressade situationer (åtminstone de som beror på jobb och andra världsliga saker) med några hederliga listor. Penna och papper is the shit. Men icke den här gången.

Jag ska inte ljuga, jag har visst ett par listor (att blogga står inte på en enda en av dem dock) men just nu är det så pass mycket kaos att min hjärna har softdeleatat vissa uppgifter så jag kommer inte ens ihåg dem om jag anstränger mig. Jag upptäckte till exempel på jobbet idag att jag helt och hållet glömt av att göra två rätt viktiga grejer. Allt ordnade sig, men jag tror att det är uppenbart att jag är redigt mycket vimsigare än vanligt. Jag skyller allt på min ostrukturerade mejlinbox. Jag har aldrig styrt upp någon ordentlig ordning där, vilket inte har varit någon fara förän nu. Nu har alla gått bananas samtidigt och kaoset i inboxen är ett faktum.
Att jag dessutom har deadline för mina recensioner den här veckan på ett gäng nya skivor, som jag fick förra veckan men inte har hunnit lyssna på, gör ju att jag måste springa hem från ett jobb för att sätta mig med ett annat. Min strategi är att jobba mycket och sova lite. Vad kan gå fel?

Åh vad jag längtar till lördag. Då ska jag vila, titta på tvserier och bara götta mig åt att jag inte behöver göra en massa saker. Kanske är jag bakis också för på fredag är det julfest med jobbet.

Kallt och jävligt

Fy bövelen vad det har blivit kallt. Jag var i Stockholm i helgen och fick uppleva höst/vinterns första regelrätta snökaos. I en inte särskillt brant backe fastnade givetvis bussen. Jag var hands on och hjälpte till med grus och grejer där i snöovädret. Men sen kom nästa buss och den var jag ju faktiskt tvunen att ta. Jag önskade busschauffören lycka till och sprang i väg.
Imon blir det min råvarma jacka från förra året. God bless råvarma jackor. Skit samma att jag ser ut som hej kom och hjälp mig jag är en michelingubbe. Så länge jag slipper förfrysa på väg till jobbet (och springer från bussen för att slippa spendera mer tid än nödvändigt på den hopplöst tråkfula parkeringsplatsen på Backaplan) så är jag glad. Dunjacka i herrmodell som jag fyndade i Norrköping - here I come.

Mört kött

Eftersom fredagen till viss del gick i dekadensens tecken tänkte jag råda bot på min seghet med en redig promenad. Jag kombinerade nöje med nöje och promenerade till Erikshjälpen och tog mig sedan en sväng i Änggårdsbergen. Jag hade två recensionsskivor jag ville lyssna igenom och sa till mig själv att innan jag kom hem skulle jag ha kommit igenom båda skivorna minst en gång. vad jag inte hade med i min beräkning var att båda banden (framförallt det senare); Iglu & Hartly och Noblesse Oblige, har gjort sjukt långa skivor. Resultatet blev promenad i drygt två effektiva timmar på geggiga skogsvägar. Herre vad lår var möra när jag fick komma hem tillslut. Sista halvtimman blev jag bara mer och mer ilsk på skivjäveln som bara fortsatte och fortsatte. Tur att jag är blödig naturromantiker med en soft spot för fint ljus så att lite vackert höstväder kan få mig att glömma av att vara sur.

Skamvrån nästa!

Skämmes! Banne mej. Jo, jag placerar mig själv i skamvrån och för att begrunda mina fåtaliga bloggposter. Jag går omkring hela dagarna med små finurliga idéer som jag vill skriva om här, men likväl försvinner tiden till en hejdlös mängd måsten om kvällarna och inte blir det några inlägg publicerade då.
Men nu lovar jag bättring.
Vi har förresten haft rimstuga på jobbet. Jag blev riktigt grym efter lite uppvärmning. Sedan fick min arbetskamrat för sig att vi bara fick prata med varandra på rim. Det var helt och hållet ohållbart och avblåstes efter cirka 2,5 minuter.