Mört kött

Eftersom fredagen till viss del gick i dekadensens tecken tänkte jag råda bot på min seghet med en redig promenad. Jag kombinerade nöje med nöje och promenerade till Erikshjälpen och tog mig sedan en sväng i Änggårdsbergen. Jag hade två recensionsskivor jag ville lyssna igenom och sa till mig själv att innan jag kom hem skulle jag ha kommit igenom båda skivorna minst en gång. vad jag inte hade med i min beräkning var att båda banden (framförallt det senare); Iglu & Hartly och Noblesse Oblige, har gjort sjukt långa skivor. Resultatet blev promenad i drygt två effektiva timmar på geggiga skogsvägar. Herre vad lår var möra när jag fick komma hem tillslut. Sista halvtimman blev jag bara mer och mer ilsk på skivjäveln som bara fortsatte och fortsatte. Tur att jag är blödig naturromantiker med en soft spot för fint ljus så att lite vackert höstväder kan få mig att glömma av att vara sur.