En del av mig vill kräkas. En annan del vill gå på konserten.
När jag var 12 köade jag en hel dag utanför Scandinavium. Backstreet boys hade släppt en skiva och jag tyckte att alla låtar var så himla bra. Förutom Boys will be boys som var jättedålig.
Mina vänner var sådär riktig, riktigt inbitna fans. De bråkade mycket när de insåg att de BÅDA inte kunde gifta sig med Nick Carter.
Jag var inte ritkigt så utåtagerande. Det var liksom lite pinsamt. Men gud va kär jag var i Nick.
När det var insläpp rusade vi så fort vi kunde fram till scen. Vi stod nästan längst fram. Jag knöt min bruna Chevingnon-jacka (dunjackan med fågeln på ryggen) om midjan. Jag var helt dyngsur av svett när jag knöt upp jackan igen.
Sedan slutade jag gilla Backstreet Boys.
Men jag har fortfarande kvar nyckelringen jag köpte där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar