Bakslaget

Förra veckans medvind i träningsmotiavtion har jag inte känt mycket av de senaste dagarna. Ett sorgligt saldo på två springturer.

Kom precis hem från dagens tur där jag skulle se hur knät kändes. Hade en kul tur via stan uttänkt men jag insåg att jag bör hålla mig närmare hemma.
För det är ju så (faktiskt) så sjukt lockande att fortsätta springa trots att det skaver under knäskålen.
Och det borde jag kanske inte göra.

Men nu sitter jag här och har ont. Inte alls så ont som senast, men det beror nog på de blygsamma 5 km jag sprang.

Ahhhrg. Jag vill ju få flyt i springandet. Inte sitta och glo.

Insta-witter

Finns på instagram såklart. Där postar jag bilder som om det inte fanns en morgondag.
Du hittar mig som mariaimono.
Precis som på twitter.

Eld! Kamp! Somna inte!

Jag är verkligen ingen storläsare, men jag _vill_ vara en sån som läser. En sån där som sitter i soffan och bara läser bort alla timmar utan att förstå vad som hänt.
Jag är inte sån.
Jag är den som läser i 10 minuter och sedan kryper det i hela kroppen på det där restlesslegsiga sättet som gör att man inte stååååår uuuut. Eller så blir jag kissenödig. Eller om jag sitter nåt så när bekvämt somnar jag. Jämt.

Likväl försöker jag.
Det där måste ju bara vara i mitt huvud. Klart jag också kan försvinna in i en bok.

När min kille, när vi fortfarande inte var ihop, tyckte att vi skulle ses och läsa böcker ihop och att vi skulle vara som det gamla paret i Fyra nyanser av brunt lät det som en ypperlig idé. Jag kan ju inte hålla på att somna om han är där. Och så var det ju en harmlös anledning att ses.

Vi läste väl sammanlagt 30 sidor. Sen behövde vi inte ha bokursäkten för att träffas. Det var ju bra, men synd för läsandet.

I förrgår läste jag ut Knausgårds Min kamp (första delen, fem kvar o_o ) och gick vidare till Eld, uppföljaren till Cirkeln.

Och hör! Jag kan inte sluta. Jag vill bara läsa mer! Mer!
Kanske är det det inbundna formatet som är min grej. Så att man faktiskt ser bokstäverna. Inte vet jag.

Men det är en bra bok. Det var Min kamp också. Eld är en aning mer rafflande möjligtvis, men just på den punkten är det inte så svårt att slå den gode Knaus. Läs Cirkeln, sen läser du Eld och sen väntar du otillfredställd på sista och avslutande delen i trilogin.

Aj

Jag har varit väldigt nöjd över hur få men jag fick av söndagens långpass. Visst värkte det lite i knät, men det kändes lugnt.
Idag sprang jag 8 km igen.
Nu gör knät ont hela tiden.
Fan.

Nu ska jag vänta ut det.
Eller jag kan vänta fram till imorgon kväll, då måste jag besvärligt nog träna igen eftersom jag själv är instruktören.

Hej då från fd hybris.

Uppskärpningen och båtarna till skor

Obs obs: inlägget är en smärre roman, sorry! Men sista ordet är "vithaj", det kanske lockar till läsning?

En vecka har gått och jag har skärpt mig - väldigt mycket har jag skärpt mig. Från att ha sprungit nästan ingenting de senaste veckorna, bara pliktskyldiga kilometrar för samvetets skull, har jag klämt in 4 (5) löppass på 5 dagar. Ja, dagarna kan man räkna på olika sätt.

Kanske är det nybörjarentusiasm, kanske går det åt helvete redan nästa vecka, men jag hoppas döna på allt mer för varje vecka. Eller månad. Lite lugnt får man ju ta det med upptrappningen.

Jag har inte haft nån gpsklocka förutom på långpasset, så distanserna är höftade.

Måndag: nyårsafton - ingen tid för sport.
Tisdag: nyårsdagen - ingen ork till sport.
Onsdag: springa till Friskis 5 km (träna box 75 min) springa hem igen 5 km.
Torsdag: 8 km
Fredag: ingen träning. Dock fest och dekadens.
Lördag: 5 km inkl backintervaller (typ andra gången i mitt liv som jag springer intervaller).
Söndag: långpass 23 km (rekord!)

Totalt ca 46 km.
Har säkert sprungit fler km nån vecka för längesen, men skit samma, jag är mycket nöjd. Framförallt att jag gjort saker jag inte gjort innan; intervaller och långpass. Sånt är inte lätt för mig, trygg soffpotatis som jag är.

Fick även mina inov-8. Rätt så fula, och framförallt långa.

Trots att jag tog en mindre storlek än vanligt behöver jag skicka tillbaka och byta till en än mindre. Men snön är ju borta för tillfället så jag har inte bråttom.

Kolla in sulan! Med dom här kommer jag äta mig fram genom snön som en vithaj.

Post långpassrekord

Jag har precis sprungit mitt längsta långpass. Förvisso även mitt första planerade långpass, men jag har aldrig sprungit längre förr.

23 km. Bara sådär. En väldigt vanlig gråmulen söndag i januari. Boom!

Men nu ligger jag här i soffan. Illamående. Trött. Kroppen törstar säkert efter energi, men vad ska jag göra åt det? Jag har fullt upp med att överleva och drömma om att skiva i mig en korv mandelmassa.

Årets första hybris

Nytt år och jag känner mig förvånansvärt nog lättad. Förra året slutade rörigt - mer i mitt huvud än någonting annat - men nu har jag ett helt nytt år att härja vidare i.

Igår var som en minivariant av året. Dystopisk men glädjande. Allt på samma gång. Idag är allting lite mer plant. Jag har inte gjort många knop, men tänkte få ihop ett träningsschema. Jag har varit jätteslapp med springandet, sprungit kanske 1 ggn per vecka, men nu ska fokus ändras.

Jag råkade dessutom berätta i riksradio att mitt nyårslöfte var att springa ett maraton under 2013.
Så nu får jag börja leverera.

Tyvärr skrämmer träningsscheman mig, så jag får lösa det där på nåt sätt. Mitt främsta mål är att träna >5 gånger i veckan, allt måste inte vara löpning men jag ska få in intervaller och ett långpass. Däremellan bör det vara några springa-som-vanligt-pass också. Då blir det inte tid för så mycket annat.

Jag ska dessutom göra om mitt boxpass och testköra det. Det tar ofta rätt lång tid (för mig).

Men nu ska jag städa upp det här kriget som pågår i min lägenhet, sen ska jag köpa choklad och äta upp den framför tv:n. Sen (dvs imorn) ska jag träna. Lovar.