Smartfån eller dumfån

Det bar mig emot. För jag visste ju att jag skulle bli likadan. Jag ville inte köpa en iPhone för jag visste att jag skulle sitta och glo på den. Jag ville inte skapa behov jag inte behövde.
Men jag gjorde det ändå.
Och jag gillar det.

Herregud vad jag gillar instagram, och twitter och spel och bitcam och poddar och smarta festivalappar.

Så nu sitter man och umgås med telefonen. Försöker låta bli att kolla på den hela tiden. Men det bränner och bränner och tillslut måste jag resa mig upp mitt i fikan, gå till jackfickan, kolla twitter-instagram, och konstatera att inget hade hänt.

Jag hade (kanske) överlevt utan uppdateringen. Men abstinensen blev iaf stillad. Och så kan man återgå till fikan och prata med sina medmänniskor.
För det gör man ju.

Stockholm i mitt hjärta

Matfest, zombiefilm och stockholmspeppning. Vissa kvällar mår man.

Orka

Jag är en glad person. Jag gillar att vara glad. Men herregud vilket emo det bor i mig.

Ibland är det svårt att komma ifrån känslan av att man bara vill gräva ner sig. Jag vill blunda, och nästa gång jag öppnar ögonen är allt annorlunda.

Att vara rationell är min specialgren. Jag tänker mig fram till saker. Inte alltid så himla sexigt, men praktiskt. Hanterbart. (inte heller sexigt alltså.)

Så när emot i mig vaknar blir allt så konstigt. Jag tänker att såhär är helt meningslöst att känna. Försöker tänka mig till rätta. Men det går så himla dåligt.

Då får jag bara ligga här på sängen, utan att ens orka ta av mig jackan. Sen är det bara till att vänta på jordens undergång.

Hälsokost

Om det här var min middag?
Ja.

Jobbtjock

På mitt jobb tjockar man till sig. Det är oundvikligt. Var och varannan vecka är det nån som blir utlasad eller nåt program som läggs ner. En vikarie som får sluta (men som blir återanställs en vecka senare, men det vet inte ens chefen om än), nån som ska flytta till Stockholm.

Väldigt sorgligt. Tårta, kaka och ibland nåt att dricka. Vid extra "festliga" avslut.

Nu läggs P3 gillar på hyllan och jag sitter här med skumpa. Skål :(

Post från andra sidan

Blev lite förvånad när jag fick mail av Kurt Cobain.

Men det var ju inte han.
(Det var en bokreleasefest.)

Förresten kids:
Kurt Cobain hade aldrig nån mail, har aldrig delat en länk eller laddat ner en mp3:a. Han hade aldrig googlat nåt, aldrig facebookstalkat nån, aldrig kollat upp ett nummer på hitta (eller valfri amerikansk motsvarighet.)

Han hade troligtvis inte ens nån mobiltelefon.
Däremot en hemtelefon. En fast. Det hade han nog.

Så var det. -94.

Låter som hundra år sen.

Avväpnande *gölligölligöööölll*

Bara för att jag kan glo på den här bilden och fånle i en halvtimma.