Jämnt jämt

Min karriär som blodgivare går fortsatt dåligt. Efter ett par framgångsrika år med ett riktigt skapligt blodvärde har jag skaffat mig 7 skålar från Rörstrand. Jag älskar mina skålar, men jag älskar jämna tal mer.

Det är lite ocd över det hela.

Jämna tal jämna tal jämna tal.

När jag var yngre ville jag gå på till exempel gatbrunnar ett jämnt antal gånger. På en viss brunn stod jag och stampade 14 gånger. Sedan utökades det till 14x2 (ännu jämnare!). Sedan blev det jobbigt och jag bestämde mig för att tvångscoola ner.

Nu är jag en normalt fungerande person (hah!). Men jag äter fortfarande hellre 2 mackor än 1. Och, för att komma tillbaka till ämnet, jag vill hellre ha 8 blodgivarskålar än 7.

Mitt blod vill inte samma sak.

Jag känner mig frisk, men nu ska blodet till Sahlgrenska för analys.

Jag tänker såhär: om blodbristmaria känner sig frisk och pigg och bra, borde ju bra blodvärdemaria vara en smärre übermensch.

Bring it on!

Dyr Lerin

Om man säger såhär: att buda 35 tusennågonting på Lerintavlan skulle inte ha varit särskilt living on the edge. Snarare living on väldigt säker mark. Tavlan kostade tillslut 136 400 kronor vilket är mer än vad jag har tjänat ihop under hela mitt liv. Nästan.

För mycket pengar, för lite koll

Jag har tidigare halvt beklagat mig över mina presentkort på ticnet som går ut nu vid årsskiftet. Så mycket pengar, så få konserter.

Eller, nja, om rätt ska vara rätt så är det jag som inte haft särskilt bra koll på utbudet. För ett par veckor sedan insåg jag att Roky Erikson skulle komma till Trädgårn idag. En ganska dyr spelning. Perfekt alltså. Men biljetterna har varit slut länge så nu sitter jag här och är sur för att jag inte kan gå.

Jag skulle även kunnat gå på Robyn (spelar i helgen), eller Elton John (spelade för ett tag sedan). Men icke. Noll koll Pettersson.

Jag kunde till och med ha gått på Oskar Linnros.

Är det dags att jag köper en biljett till ullevispelningen med Iron Maiden? HD är du på?

Eller ska jag redan nu köpa wow-biljett. För det kan man tydligen på ticnet nuförtiden.

Eller ska jag gå på opera? Musikal?

Kaos.

Hjälp?

Fin Lerin

Om jag vore riktigt rik skulle jag buda hem den här. En tavla av Lars Lerin - mannen som, till skillnad mot en hel drös andra, gör akvarellmålning intressant.
Såg en utställning i Borås i våras och det var hypnotiserande snyggt.

I skrivande stund är tavlan uppe i 35 200 kronor, men det lär stiga. Det är 2,5 dagar kvar av auktionstiden och pengarna går till Musikhjälpen - det vill säga mot handeln med barn.
Heja heja.

Kanske ska man ta och lägga ett bud på 35 300 kronor och sedan kallt räkna med att någon budar över.

Eller nä.

Tycker nog att herr Lerins målningar är lite fräsigare live, än på bild.

Kungen är död

Bloggen över bloggar Lou Reed i tweed läggs på is.

Synd.

Sokrates i byxdess.

Musikhjälpenpepp

Årets Musikhjälpen är igång. Lyssna! Framförallt på natten. Då är det Elin Joleby som sköter sändningsproducerandet.

Herregud vad bra hon är. Programmet också.

Förra året skänkte jag 100 kronor och önskade Patrick Wolfs låt Magic position. I år får det bli nåt annat.

Under Musikhjälpen 2009 var Don't stop believin' med Journey den mest önskade låten. Låt oss säga såhär: Jag kommer inte att önska den i år. Heller.

Just nu sover hon. Men i natt ska hon jobba.

Med Musikhjälpen alltså. Inte med frityrringar.

När det finns så mycket bra musik, varför gillar då så många den dåliga?

Jag vet inte vad som förvånar mig mest. Att mtv lyckas komma på de värsta programidéerna gång på gång, eller att jag blir lika förundrad varje gång de kommer på de här hemska idéerna.

Hur som haver: med anledning av att jag zappade förbi mtv som just nu visar Black eyed peas official top 20 tänkte jag cutnpastea GP:s betydligt roligare recension av bandets senaste skiva.

Den enda förmildrande omständigheten med The beginning är att det inte finns några hittar. Ingen Boom boom pow som sticker ut ur den nonchalant ihopslängda sörjan av eurotechno, 80-talssyntar och vocoders, som gör att man påminns om att man varit tvungen att lyssna på när Will.I.Am blev galen.
För så måste det vara.
Bevis? Lid igenom våldtäkten på (I’ve had) The time of my life utan att må illa. Resten av det här malande missfostret till danspop slipper du. Jag lyssnade åt dig. Det är därför jag står på knä i duschen nu, gråter och mumlar: Kom tillbaka E-Type och Snap! – allt är förlåtet.