Reningsborgssuccén

I Angered finns en Reningsborg. Den är stor. Andelen besökare som är pensionärer eller invandrare är långt större än motsvarande andel på Reningsborg i Frölunda. Samtidigt är andelen hovåsbohemer som äter teakmöbler till frukost betydligt mindre i Angered. Det innebär att man, trots att man är en vanlig dödlig, kan snubbla över en stilfull femtiotalsmöbel utan att någon lagt sina trendvantar på den. Det är stort.

Personal svishar mellan hyllorna. Pensionärerna rör sig långsammare.

Där fanns fika. Hembakad sådan.

HD haffade sig en fräsig tavla och var nöjd.

Jag haffade mig en väska och en lampa och var nöjd.

Botten på lampan var sådär fräsch. Jag lyckades dammsuga den med hjälp av sugrör. Jag är McGyver.

En bild #1

Jag har en del kul bilder på olika kameraapparater. Kanske är de mest roliga för mig. Det är så svårt att avgöra. Här är en.

Vi är på jobb. Vi är på hotellet där alla p3 guld-artister bor. 2 minuter tidigare har jag, på ett extremt casual sätt, hejat på trummis-Josephine från Sahara hotnights/Casablanca.

Men det är mindre viktigt.

Det är bara kul att artistkillen, Eyetravel, som skulle skivdebutera på coolkreddiga skivbolaget Dolores sitter på golvet, hopkrupen i ett hörn. Och ser förskräckt ut.

So long GP

I fredags var det en chefig after work med GP. Då åt Johanna knäckebröd på ett osmidigt sätt som Ribbing aldrig skulle godkänt och jag skrattade åt henne på ett sätt som Ribbing inte heller skulle ha gillat.

Sofia och dokumenterade på det enda sätt som är värdigt 2010: med appen på phonen.

PS. I'm hollow without you.

Turn on the patio lights. Again.

Hanna och jag har precis börjat kolla på Scream. Jag ska inte jobba i morgon. Då kan man göra sånt här. Kolla på film sent. Crazy stuff.

Inga töntiga tussilago

Idag gjorde jag min sista dag på GP. Åtminstone min sista praktikdag. Morgonen var fylld av hon-kommer-tillbaka-skämt och jag fick fräcka namn som Maria - Hit girl - P och Maria - Lady Vengeance - P.

För jag ska ju komma tillbaka. 4 real. I juni. Då får jag lön.

Men nu till dagens vårtecken.

1. Vårjacka.

2. AW på uteservering.

3. Fulla människor på gatan nedanför mitt vardagsrum (kanske det säkraste vårtecknet av dem alla).

Det var det. Nu är våren här. 4 real.

Mina hälar är kära

Jag kan inte förstå hur jag inte har förstått tidigare hur fantastiskt det är med avlastningssulor. Eller är min blomstrande kärlek till komfort och fotriktighet ett ålderstecken?

Hur som; det är halvsulor med gele i hälen som gör det skönare att gå omkring i platta pjucks. Highly recomend.

sms till HD:

Jag har köpt inlägg och jag älskar dem! Jag vill gifta mig med dem! Jag vill skaffa barn med dem! Åh de är ju fantastiska!

Relationen till Peter Morén

1. Fattade aldrig riktigt grejen med Peter, Bjorn & John.
2. Hör Ett land som inte är på Sonically speaking-skivan.
3. Är tveksam.
4. Börjar en helt mansik lyssningsperiod med Ett land som inte är.
5. Får höga förväntningar på albumet.
6. Albumet, I spåren av tåren, får fint betyg (4/5) av GP.
7. Får skyhöga förväntningar på albumet.
8. Hittar inte albumet på Spotify.
9. Letar ändå på Spotify.
10. Letar på piratebay också.
11. Inget album. Blir besviken.
12. Frågar kollegan på GP ifall han har skivan. Det har han. Succé! Ska ta med den till mig.
13. Kollegan glömmer skivan.
14. Kollegans löfte rinner ut i sanden.
15. Jag frågar kollegan igen.
16. Kollegan glömmer skivan.
17. Vafan.
18. Frågar kollegan igen.
19. Kollegan tar med skivan.
20. Skivan är skit.
21. Jag blir besviken.
22. Skivan blir bättre.
23. Skivan blir jättebra.
24. Jag lyssnar maniskt på spår 2: I spåren av tåren, spår 3: babel och spår 6: dan Andersson-land.
25. Jag glömmer lämna tillbaka skivan.
26. Jag fortsätter mitt maniska lyssnande.
27. Lämnar tillbaka skivan.
28. Funderar på varför jag ääääälskar skivan. Den är inte jag.
29. Jag har fel. Den är visst jag. Jag gillar mig. Och jag gillar Peter.