God morgon

Jag sprang till spårvagnen, vurpade i kurvan, slog sönder byxorna och skrapade upp knät.
Kollade oroligt upp mot innergårdens fönster för att se om någon sett spektaklet. Det verkade lugnt.
Det var bara till att lomma hem igen och byta byxor, tvätta såret och plåstra om mig själv.

Hej det är lugnt, jag är van. Jag är bara glad att jag för en gångs skull lyckas placera en av mina vurpor på ett hyfsat folktomt ställe. Inte som förra vintern när jag halkade omskull i morgonrusningen i Stockholms kollektivtrafik.

Nu har jag dessutom en jättegiltig anledning att köpa nya byxor.

En vän med en resa

Viola var här ikväll. Vi åt mat, choklad, glass och kollade på På spåret. Väldigt gemytligt. Vi pratade sydamerikaminnen, sydamerikaproblem, kärlek, okärlek, planeringar och framtidsplaner.

Jag har ingen framtidsplan. Bara fortsätta som jag gör och se vad som händer.

Det känns inte så inspirerande när jag uttrycker det på det sättet.

Trots att jag har en praktikplats som jag är helnöjd med är jag understimulerad. Men det beror nog mycket på min brist på lön. Hade jag tjänat pengar hade jag kunnat smida framtidsplaner.

Det är nog den enda fördelen med att alltid, i alla lägen, kunna räkna med att bli utlasad. Det kommer ett uppenbart tillfälle att hitta på något annat. Förändringen kommer.

Viola har inte så utstakad framtidsplan, men hon har en planering. Hon ska till Ecuador. Där i Quito ska hon skriva sin masteruppsats. Sedan ska hon stanna kvar och få besök av mister boyfriend.

Fan va fint.

Jag vill också åka till Quito.

En annan bekant ska också till Quito. I ett år.

Jag vill också åka till Quito.

Eller vart som helst. Nästan.

Jag vill åka någonstans och vara borta länge.

Eller flytta till någon annan stad.

Eller vara kvar. Fast att det händer något.

Jag vill ha lite action.

Min identitetskris

Jag har precis intervjuat Tilde Fröling. Det gick sådär. Jag var inne och trampade på hennes brokiga bakgrund (läs kokain) och det var väl sådär poppis. Konstig stämning. Men en skön tjej.
Jag gillar henne.
Och jag gillar Lady gaga.
Och jag är missnöjd med hur jag hanterar min roll som journalist.
Jag tror att jag har en identitetskris.
Har det med min födelsedag att göra?

Extra allt, tack.

Jag nöjer mig inte med mindre än allt.

Det borde vara något att sträva efter.

Just nu är livet mest ett ständigt pepptalk och mantrat Tolka till din fördel tolka till din fördel tolkatilldinfördel upprepas hit och dit. För på grund av någon sorts grundinställning, som är jättebökig att omprogrammera, är det alldeles för lätt att tolka saker (livet i allmänhet och sms i synnerhet) till sin [min] nackdel.

Om man inte nöjer sig med mindre än allt, ja då kan man ju rätt lätt rationalisera bort hyfsat många mindre givande situationer.

Tycker dock att det känns lite girigt. "Allt". Det ligger inte för mig att vilja ha allt. Rätt mycket skulle räcka långt.

I min nuvarande arbetssituation nöjer jag mig verkligen med mindre än allt. Jag får ju ingen lön. det är helt klart ett stort minus. Men jag försöker ju bara bädda mig en finfin säng att ligga i framtiden.

Kanske ska jag hålla mig till tolka till din fördel-peppningen tills vidare. När jag lärt mig det utantill så kan jag levla upp till Jag nöjer mig inte med mindre än allt.

Men herregud, nu hör jag hur min granne snyter sig. Det är fantastiskt lyhört i min lägenhet. Ibland undrar jag ifall grannarna bor i mina köksskåp. Men det var ju lite av ett stickspår.

Semesternöje: Museum

Det är ju ingen kontorstidsjobbande själ som kan gå på museum så för att dra nytta av min arbetslöshet/semester gick jag, på egen hand, till stadsmuseet.

Det var fint.

Vikingautställningen hade jag inte så mycket för, men Gatans poesi var söt. Fast liten.

Översättning från bildspråk till skriftspråk

1. Jag nöjer mig inte med mindre än allt...

2. Ta det lugnt

3. Det är bara du som är den som är du

4. Paradis

5. Hit men inte längre

6. Av dom som var där så tycker jag att jag var trevligast.

Varning för modeblogg

Nu, nästan tre månader efter att jag la min order på den amrikanska t-shirtsajten, har leveransen nått min dörr.

I bästa modebloggstil ska jag nu visa upp de inköpta plaggen.

Så här ser de alltså ut i verkliga livet. Fast på bild.

Nytt år - nya vanor

Jag har inlett 2010 med att vända på dygnet.

Jag gillar det.